Sida_97

Men det fanns folk som stod emot, som stod upp för demokratin. Som gick ut på gator och torg och protesterade. Men det tänkte Pinochet inte tillåta,
och folk började försvinna under mystiska omständigheter... Så de som protesterat var tvungna att fly, eller stanna och riskera att bli mördade de med.
En av dem som valde att fly var Viktor - Karinas pojkvän.

Karina ville inte lämna sin stora kärlek, men det var ett stort steg att följa med honom. I Chile brukar man nämligen inte ens flytta hemifrån förrän man
man har gift sig. Men ändå valde Karina efter många långa och svåra diskussioner med sin familj, att följa med sin stora kärlek till ett kallt avlägset land långt uppe i norr. Landets namn var Sverige.

Det visade sig att det skulle bli en stor omställning. När de anlände från högsommaren i soliga Chile så var det -30 grader och snö i Sverige. Men trots allt så började det bra, när hon anlände till flyktingförläggningen Timrå så var både kommun och kyrka där och överlämnade blommor och hälsade henne välkommen.

Men saker och ting blir aldrig som man tänkt sig, redan när de anlänt började problemen. När de äntligen efter två år fick sitt uppehållstillstånd så hade de redan hunnit skaffa en liten dotter - Nicole. Men problemen tog inte slut i och med uppehållstillståndet. De fick inte bosätta sig var de ville, utan blev placerade i Perstorp. De hade tittat på kartan och tyckte att det verkade bra, nära till Danmark. Men de hade aldrig kunna tro att "det var en sån jävla håla" Det visade sig vara svårare än de trott att få ett jobb i det nya främmande landet. Detta var ett hårt slag för Viktor, eftersom det enligt det chilenska sättet att se på saker och ting är mannens uppgift att försörja familjen. Och eftersom han inte kunde det så kände han sig misslyckad och blev deprimerad. Så deprimerad att det till slut ledde till att de skilde sig och Victor flyttade tillbaka till Chile

.